Din varukorg är tom!
/ Vi startar vår serie om snussmaker med en populär doldis – Lavendel. Vissa älskar smaken, andra avskyr den helhjärtat.
Den parfymerade väldoften av Lavendel är det kanske fler som förknippar med tvål och doftpåsar än med gammalt hederligt svenskt snus. Men, den här fleråriga lilla busken är en central ingrediens i en av Sveriges allra mest populära snussorter. Hos Swedsnus finns den representerad både som lössnus och portionssnus i vår senaste smaksensation Paré, tillgänglig att köpa online i vår webbshop.
Växten finns omnämnd i Sverige redan under medeltiden och antas ha nått Skandinavien under 1400-talet. Det finns bevis för att Lavendel odlats i Europeiska klosterträdgårdar sedan 1000-talet, även om man antar att den använts flera hundra år tidigare än så. Belägg för dess historiska användning som alltifrån läkemedel till magiskt skydd går dock betydligt längre tillbaka än så. Ända till det forna Egyptens faraoer och Vestas jungfruprästinnor i det antika Rom.
Den vardagliga användningen av torkad Lavendel i klädskåp och linneskåp var ursprungligen för att hålla den förargliga malen och andra småkryp borta. Likaså var Lavendel och andra väldoftande örter vanligt förekommande i kyrkkvastar förr i tiden. Dels som prydnad, men kanske framförallt för att maskera den odör man kan anta förekom, då allsköns människor samlades och trängdes ihop inomhus i de små sockenkyrkorna. Som så många andra örter har också Lavendel länge betraktats vara magiskt verksam. Hurvida den faktiskt skyddar mot häxor och andra osaliga uppenbarelser kan vi bara spekulera i, men i England var det vanligt att man band Lavendelblommor till ett kors som man hängde över dörren för att skrämma bort just sådana. Och när vi ändå är inne på magi och vidskepligheter kan vi i förbifarten passa på att nämna att man i Toscana fortfarande sägs lära barn att gå omkring med lavendel i fickorna för att undvika att bli kidnappade av resandefolk...
Som medicinalväxt har Lavendel används sedan länge och det sägs att te gjort på blommorna och bladen ska dämpa oro, samtidigt som det även lindrar både diarré och migrän. Ett annat populärt sätt att inta Lavendel har varit att stöta den och blanda den med socker för att mildra smaken. Som smaksättare i övrig användning förekommer Lavendel som ingrediens i kryddningar till kött i vissa delar av Sydeuropa och den har genom tiderna naturligtvis dessutom använts för att smaksätta såväl sprit och likörer, som vin och sherry.
Lavendel är dock mest känd för sin väldoft och alltsedan Karl V av Frankrike lät plantera lavendel vid det kungliga slottet Louvren 1365 har örten använts till doftframställning. Redan i slutet av 1500-talet började den att destilleras som eterisk olja i franska Provence. Vid sekelskiftet inför 1900-talet började man odla korsbefruktade varianter i större skala, i takt med att industrialiseringen av såväl parfymindustrin som hygienindustrins tvålproduktion tagit fart på allvar. Ganska passande, då själva namnet Lavendel har sitt ursprung från det medeltida latinets la'vendula eller la'vandula, som betyder just tvätta. De enorma odlingarna i parfymdistriktet Grasse i Provence är en välbesökt sevärdhet för turister, men den odlas även i ett flertal Sydeuropeiska länder, Kina och Nordafrika. I Sverige är odlad Lavendel härdig upp till Mälardalsområdet och under gynnsamma omständigheter en bit upp efter Norrlandskusten. I de allra sydligaste delarna av landet förekommer den till och med förvildad på sina ställen.
Som med all smaksättning av snus finns det egentligen bara ett kriterium för vilka ingredienser man kan använda. Att det smakar bra. Vissa smaker harmoniserar bättre med snustobak än andra för att komplettera tobakssmaken och det är dessa som vunnit störst uppskattning och spridning genom tiderna.
Lavendels milda sötma i kombination med andra kryddor sägs ha uppskattats mycket av sjömännen omkring Göteborg och det är genom det snus som än idag bär stadens namn som man i snussammanhang förknippar med användningen av örten. Snusets unika smaksammansättning var en av de fem snussorter ifrån just Göteborg som valdes ut för framtida överlevnad, i konkurrens med över hundra andra snussorter i hela landet, när Svenska tobaksmonopolet 1915 tvångsövertog den nationella tobaksindustrin. År 1919 varumärkesregistrerades Göteborgs Rapé för att därefter börja säljas på den statligt kontrollerade marknaden runt om i landet. Tack vare det har smaken spridits vidare till att bli en svensk snusklassiker. Swedsnus Paré är för övrigt ett anagram av ordet ”rapé” som betyder riven på franska. I franskan betyder ”paré” redo, färdig eller klar och ordet har sitt ursprung i ”parer” som betyder parera eller bemöta. Namnet valdes med glimten i ögat, dels för att bemöta våra kunders stora efterfrågan på ett snus smaksatt med just Lavendel och dels för att påskina smaksättningens släktskap.
