Din varukorg är tom!
/ Vi återupptar vår sporadiska serie om snussmaker med en riktig rökare till favorit hos många snusare – Whisky. Läs om whiskyns ursprung, hur den görs och varifrån smaken kommer.
Vi svenskar är väldigt förtjusta i bra whisky i alla dess former och det finns massor med entusiastiska whiskyfantaster över hela landet. Självklart har även vårt älskade svenska snus genom historien ofta smaksatts med den ädla drycken, trots att det idag endast finns ett litet fåtal sorter av portionssnus och lössnus med whiskysmak ute i handeln. Hos Swedsnus har ändå smaken av whisky funnits representerad i vår webbshop för dem som väljer att köpa snus online nästan ända sedan starten, både som portionssnus i storpack och som arom för lössnus och dem som gör eget billigt snus från grunden.
Idag tillverkas whisky i ungefär ett hundratal länder över hela den moderna världen, även om inget land förknippas lika mycket med den ädla drycken som just Skottland. Sättet som whisky görs på kan skilja sig åt, men de skotska metoderna och hantverkstraditionerna tjänar i regel fortfarande som förebild för de allra flesta whiskytillverkare. Ursprungligen var det troligen Irländska munkar som av nyfikenhet och experimentlusta, genom inspiration av alkemi och österländsk vetenskap, redan under 1100-talet fick den lysande idén att destillera sitt öl till ren och klar sprit. Den klara vätskan hade flera fantastiska fördelar enligt munkarna. Inte nog med att den var bakteriedödande och hjälpte till att läka mindre sår, om man drack den blev man dessutom gudomligt upprymd.
Kontakten mellan Irland och de övriga gäliskspråkiga områdena runt Skotlands öar och fastland var sedan länge fast rotade, så munkarnas kunskap och recept nådde snart även dit. Där fortsatte konsten att göra whisky att utvecklas och så småningom spred den sig vidare ifrån de stängda klostren ut till vanligt folk. Den tidigast nedtecknade dateringen om att konsten att destillera whisky hade etablerat sig väl i Skottland, och att produktion dessutom skedde i större skala, är ifrån klostret Lindores Abbey år 1495.
När skördarna av korn, som var den tidens viktigaste spannmål, var så goda att man hade ett överskott behövde man ett bra sätt att spara det på utan att det förlorade sitt näringsvärde eller riskerade att ruttna bort i lagerhusen. Genom att göra öl hade man redan kommit en bit på väg, men även det färska ölet riskerade ju att bli dåligt med tiden. Sprit höll sig däremot betydligt längre och insikten att smaken av spriten blev ännu bättre om man dessutom förvarade den gudomliga drycken i ekfat gjorde ju inte saken värre. För inte nog med att det smakade bra och att man kanske blev lite upprymd, det räckte med en ganska liten mängd för att få i sig en hel del kalorier.
Hembränningen bredde snart ut sig på landsbygden och whiskyhantverket blev efter ett par hundra år en stolt skotsk tradition. Det dröjde heller inte alltför länge innan gårdar och småbyar började producera betydligt mer whisky än för att täcka sitt eget husbehov. Trots statsmaktens ansträngningar med pålagda skatter och reglerande lagar var antalet olagliga destillerier i de svårframkomliga högländerna otaliga och smugglingen var länge väl utbredd.
För många högländare, som olagligt destillerade sin whisky uppe i bergen och sedan smugglade ner den till de större städerna för försäljning, ständigt jagade av fogdarna, var det helt enkelt ett sätt bidra till försörjningen på. Först i och med en ny lag 1824, som tillät olagliga destillerier att ansöka om licens för destillering, började man få bukt med den olagliga verksamheten. I takt med den industriella revolutionen tog därefter de större destillerierna så småningom över marknaden, även om olagliga små destillerier i Skottland fanns kvar långt in på 1900-talet.
Själva ordet whisky kommer från det gäliska språkets ”Uisge beatha” som betyder livets vatten. Just livets vatten var en vanligt förekommande benämningen för alkohol under medeltiden och återfinns både i Latinets Aqua Vitae och franskans Eau de Vie. Den gäliska benämningen togs sedermera upp av det engelska språket och blev så småningom förkortat till ”Uisge”. Även stavningen fick då en fonetisk ny form, whisky, men beroende på var man befann sig i den engelskspråkiga världen kom det att stavas lite olika. På Irland och i USA stavas det än idag whiskey, medan det i Skottland och den övriga världen fortsattes att stavas utan ett inklämt ”e”.
I den andra delen av vår whiskysmakresa tar vi upp lite intressant fakta om tillverkning och om hur whiskyns smaker utvecklas. Läs del 2 här.
