Din varukorg är tom!
/ Vi fortsätter vår serie om snussmaker med andra delen i berättelsen om många snusares favoritsmak – Whisky. Läs om whiskyns ursprung, hur den görs och varifrån smaken kommer.
Whisky har varit en självklar smaksättare till vårt älskade svenska snus genom historien, trots att det idag endast finns ett litet fåtal sorter av portionssnus och lössnus med whiskysmak ute i handeln. Hos Swedsnus har smaken av whisky funnits representerad i vår webbshop för dem som väljer att köpa snus online nästan ända sedan starten, både som portionssnus i storpack och som arom för lössnus och dem som gör eget billigt snus från grunden.
Även om de flesta länder världen över destillerar whisky enligt klassiska metoder från Skottland så finns det undantag. Framförallt bland de större whiskynationerna som USA, Irland, Kanada och till viss del Japan, där de tidigare genom århundraden av egen whiskyproduktion har hunnit med att skapa sig egna traditioner, delvis genom att använda andra råvaror och delvis genom skillnader i framställningsmetoder.
Världens största producent av whisky är dock varken Skottland eller något av dessa ovanstående länder - Det är Indien, som producerar ofantliga volymer whisky nästan uteslutande för sin egen nationella marknad. 2018 producerades det i Indien över 3468 miljoner liter whisky, vilket var nästan tre gånger mer än alla de övriga fem länderna tillsammans.
Whisky existerar egentligen bara i två olika former, maltwhisky och grainwhisky, men om man blandar dem båda får man det som kallas för blended whisky, som är den vanligaste och mest populära sorten av whisky runt om i världen. Mer ansedda sorter av blended whisky brukar innehålla ungefär 15-20% maltwhisky, medan enklare sorter innehåller betydligt mindre. Single malt whisky kallas det när whiskyn som buteljeras enbart innehåller maltwhisky som kommer ifrån ett och samma destilleri, medan blended whisky kan innehålla sprit från flera olika destillerier.
Maltwhisky görs av mältat korn, vatten och jäst vilket blandas ihop till en så kallad vört, som i minst två omgångar sedan destilleras i rundade kopparpannor för att få fram en råsprit. Därefter tappas spriten upp i ekfat som tidigare vanligtvis innehållit bourbon eller sherry, i vilka spriten enligt skotsk lag måste lagras i minst 3 år innan den officiellt får kallas för whisky. Fatens tidigare innehåll och storlek, samt längden på fatlagringen, är mycket viktiga faktorer för whiskyn då de bidrar med både smak och mognad till slutprodukten. Single malt whisky är i regel mycket mer komplex och smakrik än blended whisky.
Grainwhisky görs i princip på samma sätt som maltwhisky fast med andra spannmål än korn som råvara. Främst används vete, majs, råg eller ris, och destilleringen sker mestadels i stora, raka kolonnpannor som effektivt och kontinuerligt kan producera stora volymer på en industriell skala. Majoriteten av all världens rena alkohol tillverkas idag på det här sättet och lagras i stora ståltankar. Spriten är för det mesta helt neutral i smaken och för att kallas grainwhisky krävs det i regel att den har lagrats på fat, även om tiden för detta skiljer sig åt runt om i världen. För att användas i blended whisky krävs det dock inte någon fatlagring.
Smaken på maltwhisky varierar ganska mycket beroende på ett flertal olika faktorer. Allt ifrån sädesslag, jäsningstid av mäsken innan den blir till vört, formen på pannorna i vilken den destilleras, till vilken del av utflödet man väljer ut för att tappa på fat, påverkar smaken av själva råspriten. Maltwhisky kan därför vara allt ifrån kärv, pepprig och robust, till len, fruktig och elegant.
Stilmässigt brukar man annars klassificera skotsk maltwhisky som antingen rökig eller orökig. Den rökiga whiskyn får sin smak genom att kornet som används torkas med hjälp av pyrande torvrök, vilket var det traditionella sättet att torka korn på och som användes i princip överallt långt in på 1900-talet.
Den mest kända och allra rökigaste skotska maltwhiskyn kommer ifrån ön Islay på landets västkust, men även vissa andra destillerier, främst på andra öar och runt om i högländerna, producerar fortfarande olika grader av rökig whisky. Vanligast är idag ändå den orökiga maltwhiskyn, där kornet torkas med hjälp av varmluft. Den orökiga whiskyn destilleras över hela Skottland, även på vissa destillerier på Islay.
Som tidigare nämnts är en annan viktig komponent för smaken på whisky ekfaten som råspriten lagras på. Också här finns det flera faktorer som gör skillnad för slutresultatet. Storleken på lagringsfaten kan variera från 700 liter ner till 50 liter. Regeln är att mindre fat ger mer träkontakt med spriten och smakpåverkan blir därför större. Vanligen används fat i storleken 230 – 500 liter som tidigare innehållit amerikansk bourbon eller sherry.
Fatens tidigare innehåll, samt om de har genomgått eventuella processer som hyvling och rostning för att livas upp på nytt, har stor smakpåverkan. På grund av en brist på gamla ekfat av de mer traditionella sorterna har variationen av ekfat ökat de senaste åren. Idag är det inte ovanligt att man hittar single malt whisky som fått sin slutlagring eller en särskild finish i fat som tidigare innehållit olika sorters dessertvin, rödvin, cognac, rom, eller som i mer sällsynta fall till och med tequila.
Bland det viktigaste för smaken av maltwhisky, och en ganska kontroversiell fråga på senare tid, är ändå hur länge den lagrats på fat. Problematiken är grundläggande för whisky av allra högsta klass, men inte längre lika avgörande som den kanske var för omkring 50 år sedan. Då producerades i princip all whisky för att användas till blended whisky och ibland var varken spritens eller fatens kvalitet nödvändigtvis på samma höga nivå som idag.
Sedan 1980-talet har intresset för single malt whisky ökat markant och med det även kvalitetskraven. Tidigare var högre ålder kanske den främsta försäkringen för att en maltwhisky skulle ha hunnit mogna och utvecklats till något riktigt bra. Så är det inte riktigt längre. Med whiskyindustrins tekniska och modernt vetenskapliga utveckling är förutsättningarna för att skapa yngre maltwhisky av hög kvalitet helt annorlunda idag, både när det kommer till destillation och lagring. Många varumärken saluför idag single malt whisky utan åldersbeteckning, eftersom den yngsta åldern enligt lag måste anges på flaskan. Ofta innehåller sådana flaskor ändå en stor portion whisky av respektabel ålder, men som blandats ut med en yngre whisky för att få fram rätt smakkaraktär.
Med det sagt så kommer det ändå alltid att finnas stora skillnader mellan en single malt whisky som är 10 år gammal och en som är 30 år, eftersom mognadsprocessen hela tiden fortsätter, även om den gradvis saktar av ju äldre whiskyn blir. Generellt sett är det väldigt stor skillnad i pris också, men det har inte bara med att göra att innehållet är äldre, utan också med att det inte finns så mycket av den kvar. För varje år som en skotsk whisky lagras på ekfat dunstar nämligen omkring 2,5% av innehållet bort. Skottarna kallar det för ”Änglarnas andel”.
I den första delen av vår whiskysmakresa tar vi upp lite intressant fakta om whiskyns ursprung och historia. Läs del 1 här.
